Den 22 mars påbörjade jag och Corey den oerhört långsamma och utdragna processen visumansökan. I fyra långa, kalla månader var det totalt stillestånd. Men i juli började äntligen saker och ting hända! Vår petition i USA hade blivit godkänd, och det var dags att påbörja det som egentligen är själva ansökan, här i Sverige. Jag fick ett paket från ambassaden med en lista på allt som skulle samlas ihop: utdrag ur belastningsregistret, personbevis, och så vidare.

I slutet av augusti var jag nere i mitt älskade Malmö, hälsade på underbara vänner, sprang på festivalen och gick på den dyra läkarundersökning ambassaden kräver. Jag behövde i alla fall bara ett vaccin, och är frisk som en nötkärna :)

Den 31 augusti infann jag mig på amerikanska ambassaden i Stockholm, med fruktansvärd ryggvärk efter att ha sovit på nattågets så kallade säng (skulle inte över huvud taget kunnat sova om jag inte varit dödstrött efter en veckas festande i Malmö). De godkände, tog mitt pass och mina fingeravtryck, och sa att jag skulle ha visumet om en vecka ungefär.

De ljög inte - en dryg vecka senare fick jag ett brunt paket på posten. Det innehöll mitt pass med en ny visumsida, med en så hemsk bild att jag nästan vill starta om processen, och ett paket jag inte får öppna som ska lämnas över till tulltjänstemännen när jag landar i Amerikat.

På måndag, den 20 september, ska jag sätta mig på ett flygplan och åka till Florida. För första gången på ÅTTA MÅNADER ska jag få träffa min älskade.

Innan dess måste jag packa ner hela mitt liv i två resväskor, se om det inte är för sent att fixa försäkring och träffa mina närmaste vänner för sista gången på vem vet hur länge..